Text & foto: Aarón Blanco Tejedor
Efter en kort stund av mörker och tystnad tänds lamporna och lyser upp scenen samtidigt som ridåerna börjar öppnas och avslöjar rekvisitan för den första scenen. När skådespelaren går in på scenen och bryter tystnaden börjar allt.
[mailpoet_form id=”1″]
För mig är det något mycket speciellt med den där spänningsfyllda pausen – känslan av att vara sekunder ifrån att dras in i en serie berättelser som utspelar sig framför ens ögon, att dela upplevelsen med publiken och veta att de också kommer att bli fängslade av föreställningen på scenen.
Det var denna kärlek till teatern som fick mig att gå med i två olika teatergrupper i två olika städer där jag bodde i olika skeden av mitt liv. Jag minns nervositeten innan en pjäs börjar, men så snart ljuset tänds glömmer man helt världen utanför och går upp i gestaltningen av den karaktär man har byggt upp under många månader.
Under påskdagens föreställning av “Häcken Full” med KUF:s teatergrupp fick jag återuppleva alla dessa underbara känslor. Jag visste redan från början att jag skulle bli helt uppslukad av berättelsernas kreativitet och den passion med vilken skådespelarna väckte sina karaktärer till liv. Även om gruppen för några veckor sedan bjöd in mig för att ta de officiella bilderna till revyn och jag hade en viss inblick i scenerna som skulle komma, så var varenda akt så rolig, fräck och välspelad att jag ständigt blev förvånad och förtjusad. Energin på scenen var smittande och kemin mellan skådespelarna gjorde att varje ögonblick kändes fräscht och spontant. Den smarta humorn och de oväntade vändningarna höll publiken på helspänn från början till slut. Det var tydligt att en enorm mängd ansträngning och hjärta hade gått in i denna produktion.
Det som förvånar mig mest med KUF:s teatergrupp är hur de har lyckats samla ihop och lyfta fram en så begåvad och passionerad grupp lokala skådespelare. För att vara en amatörgrupp av teaterartister borde vi vara förvånade över den nivå av kreativitet och professionalism som de visar i sin senaste revy, och att döma av de ständiga skratten och känslan av glädje som fyllde Gjallarhorn den kvällen var jag inte den enda som var helt tagen av deras talang och sinne för humor. De slår verkligen över sin egen vikt.
Det är ett föga känt faktum att ordet ”amatör” har franskt ursprung och härstammar från latinets ”amator”, som betyder ”den som älskar”. Det är något man verkligen kan känna när man bestämmer sig för att gå på en av KUF teaters föreställningar – de gör vad de gör helt enkelt för att de älskar det. Alla som börjar odla en konstform gör det som amatörer; bara några blir professionella, och om det finns något som är inbyggt i denna omvandling så är det svårigheten för många artister att behålla samma fräschör och passion som drev dem i början av deras karriär.
Och det är därför jag vill ta ett ögonblick för att betona vikten av att göra saker helt enkelt för att man älskar dem. Kompisgänget bakom Häcken Full är riktiga amatörer, hängivna sitt hantverk och lägger ner själ och hjärta i varje framträdande. I en värld som ofta värderar resultat framför process påminner Häcken Full oss om den rena glädje som finns i själva skapandet.
När ridån gick ner efter sista akten kände jag mig avslappnad, glad och stolt – mycket stolt över den här gruppen av vänner som har gått samman för att göra våra liv lite ljusare och lite finare. Tack till hela teamet bakom KUF:s teatergrupp – ni är bäst!
Medverkande i “Häcken Full”: Thea Bäckman, Inga-Britt Sjöström, Gunilla Gustafsson, Natalie Österman, Heidi Engblom, Magnus Jansson, Daniel Sahlgren, Markus Andersson, Catarina Lindberg, Heidi Lundström, Joakim Nyström, Malin Andersson, Novalie Andersson, Bengt Andersson, Einar Wallentowitz och Jamilia Karlsson.
