Text: Ida-Kajsa Johansson | Photo: Aarón Blanco Tejedor
I september drog Pargas stad med Biosfärområdet i spetsen igång ett bobarhetsprojekt på huvudöarna Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö. Bobarhetsmetoden har sitt ursprung på Kökar, och har senare vidareutvecklats av Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi och har sedan dess spridits till olika skärgårdsområden. Bland annat Västanfjärd, Sottunga, Kumlinge, Pellinge och Emsalö har hittills utfört så kallade bobarhetsanalyser. Det finns även intresse för metoden bland öar utanför Finland. Men varför göra en sådan analys? Jag ställer frågan till projektledare Robin Reuter och projektmedarbetare Julia Ajanko som anställts för att koordinera bobarhetsanalyserna på de olika öarna.
Robin: På Kökar hade man först som avsikt att utreda öns hållbarhet, men ganska snart insåg man att en ö, på grund av dess geografiska läge, står inför annorlunda utmaningar än en stad, bland annat gällande tillgängligheten och den pågående avfolkningen. Detta ledde dem in på en utredning som i stället fokuserade på öns bobarhet, alltså en utredning med syfte att få syn på sådant som gör en ö mer eller mindre bobar. För att ett samhälle ska kunna leva upp till hållbarhetsmålen måste det först och främst vara bobart.
Julia: Vi har diskuterat med Robin att man kanske inte borde kalla konceptet för en analys, utan mer som ett verktyg eller metod där man samlar data, också på sådant som inte syns i offentlig statistik, inflikar Ajanko. – Med metoden kan vi paketera lokal kunskap från flera områden och få syn på sådant man tidigare inte har sett. Siffrorna i sig säger inte direkt hur bobar en plats är, men detta kunskapspaket kan man sedan använda som stöd och utgångspunkt för vidare analys, samt åtgärder och utveckling av våra ö-samhällen.
Bobarhetsanlysen, eller verktyget som vi kanske borde kalla det, består av 7 delområden som är: 1) platsens identitet, 2) ekosystem, 3) färskvatten, 4) energi, 5) lokal ekonomi, 6) offentlig service och 7) välmående människor. Varje delområde går att koppla samman till FNs hållbarhetsmål, och för varje delområde mäter man olika indikatorer, som t.ex. befolkningstillväxt, åldersfördelning, vattentillgångar, energiförbrukning, hälsa och levnadskostnader, för att nämna några. Totalt är det 45 indikatorer som mäts, och varje indikator får ett värde från 1-4.
Robin: Den helhetsbild av det egna lokalsamhället som arbetet resulterar i fungerar som ett väldigt bra underlag för fortsatt analys av våra livsmiljöer, säger Reuter och fortsätter – En fortgående analys av ens livsmiljö är kanske det långsiktiga målet med projektet, d.v.s. att man kontinuerligt funderar på de ämnen som verktyget behandlar.
En stor del av arbetet i projektet handlar alltså att ta fram siffror över sådant som det inte finns officiell statistik på, och det är här som lokalbefolkningen har en mycket viktig roll.
Julia: Det här verktyget har utvecklats av öbor för öbor, och lokalsamhället har en mycket central roll i insamlandet av data, berättar Ajanko. – Lokala omständigheter syns inte alltid i den officiella statistiken, men med hjälp av medborgarforskning på gräsrotsnivå kan vi beskriva våra ö-samhällen mycket bättre, understryker hon.
Syftet med projektet är alltså att få en inblick i hur läget på våra öar ser ut just nu. Förhoppningen är att om vi får bättre lokal statistik över bland annat vattenanvändning, energiförbrukning, levnadskostnader, tillgänglighet, människor som vistas på ön etc. kan den fungera stödjande i beslutsfattandet
Robin: Det är ett sätt för lokalsamhället att vara mera delaktigt i de demokratiska processerna, genom att vara med och skapa det faktaunderlag som behövs i beslutsfattandet, säger Reuter.
Hur fungerar det då helt praktiskt att samla ihop data? Vem ska göra det?
Robin: Till största delen är det öborna själva som ska göra det, för det är den interna kunskapen som öborna besitter som vi behöver komma åt för att få rätt uppgifter, säger Reuter. – Men det finns vissa undantag där vi projektarbetare har lättare att skaffa fram informationen.
Julia: Rent praktiskt så har vi bjudit in lokalbefolkning till stormöte i Iniö, Houtskär, Korpo och Nagu där vi berättat om projektet. Efter mötet har det sedan skapats arbetsgrupper som sedan fortsätter arbeta med bobarhets-metoden. Just nu bearbetas delområde 1, platsens identitet. Arbetsgrupperna välkomnar dock nya deltagare hela tiden, man kan hoppa med i processen under hela projektet. Det är viktigt att dela arbetet och få in synpunkter från många, berättar Ajanko.
Reuter och Ajankos roll är alltså inte i första hand att ta fram data, utan att finnas till hands och hjälpa de lokala grupperna att komma vidare i sina utredningar. Utredningarna görs som frivilligarbete och de lokala föreningarna och deras nätverk har en viktig roll. För att göra processen smidigare finns det också inom projektet en liten ekonomisk ersättning för att kunna anställa en så kallad “ö-coach” på varje område, vars uppgift är att fungera som en lokal koordinator.
Robin: Vår roll är inte att styra och ställa i projektet, utan vi strukturerar arbetet och faciliterar, men framförallt behöver vi vara lyhörda för hur gruppen vill arbeta. Vi finns här för att processen ska gå så smidigt som möjligt, säger Reuter.
Hurudant mottagande har projektet fått hittills på öarna?
Robin: Gensvaret har varit ganska bra, men det tar tid för folk att komma igång, och det är helt okej. På vissa öar har lokalborna kanske varit mer ivriga än på andra öar, men vi har nu arbetsgrupper på alla områden som har kommit igång med arbetet, berättar Reuter.
Julia: Det lokala engagemanget påverkar ganska mycket hur man arbetar. T.ex. om det finns representanter från både huvudön och de mindre öarna, samt hur många som engagerar sig. Det skulle vara bra att få en geografisk spridning och att flera öbor, också från utskärs-holmarna, skulle engagera sig i projektet, säger Ajanko.
Om man ser till de gamla kommungränserna så finns det ju flera mindre öar som tillhör huvudöarna, som t.ex. utskärsöar eller Norrskata i Korpo. Hur ser man på dem?
Robin: Just nu arbetar grupperna efter de gamla kommungränserna och då inkluderar man alla öar som tillhör de föredetta kommunerna. Inom projektets ramar har vi inte möjlighet att se till alla öar skilt, men vi försöker belysa de interna skillnaderna som finns på de fyra områdena så gott det går, bland annat den mellan inner- och ytterskärgård.
Projekttiden är från september 2024 – december 2025 och under den tiden ska de lokala arbetsgrupperna ta fram data för alla sju delområden. Men vad händer sen?
Julia: Jag hoppas att våra skärgårdssamhällen fortsätter att analysera dessa data på djupet och från olika perspektiv. Kanske detta kunde vara någonting för Pargas stads skärgårdsdelegation tillsammans med öborna? Jag hoppas också att dessa kunskapspaket hjälper oss att se våra styrkor, inte endast svagheter, och använda dem för att skapa mer bobara ö-samhällen i framtiden, säger Ajanko.
Robin: Jag hoppas att det här ska vara en gnista för en aktivare samhällsdialog, där vi får ett gemensamt underlag för att träffas och föra diskussion om vårt samhälle, avslutar Reuter.
