Text: Hanna Karvinen | Foto: Hanna Karvinen
Hösten börjar i Korpo med att rutinerna återvänder redan i augusti. Skolorna börjar, Kombis programblad dimper ner i postlådan och den intensiva planeringen av höstens nya hobbyer och aktiviteter drar igång. Andra tecken på hösten är att butikens öppettider i lugn takt återgår till det normala: på vardagar till åtta och på lördagar till sex och söndagar till fyra. Gula och orangea nyanser börjar smyga sig in bland löven, samtidigt som turisterna och sommargästerna packar in sommaren i sina bilar eller båtar. Från och med nu återvänder de bara på veckosluten, om väderprognosen fortfarande ser lovande ut.
Jag skulle vilja säga att höstarna här är lugna och att tempot saktar ner – något jag själv drömde maniskt om när jag fortfarande bodde i stan. Men tyvärr tog jag med mig mitt prestationsinriktade sinne i flyttlasset när jag flyttade till Korpo, och mitt tempo har inte saktat ner det minsta.
När jag flyttade till Korpo för knappt tre år sedan tänkte jag ofta på hur den här ön skulle lära mig något väsentligt om livet.
På ön har höststressen visserligen bytt skepnad jämfört med stressen i stan. Jag vet inte hur årstidernas växling påverkar andra i Korpo, men själv drabbas jag av ett allvarligt syltningsmani. I år har äppel- och plommonskörden varit särskilt god, och jag skulle faktiskt inte kunna tänka mig att göra något annat förrän varje vrå svämmar över av sylt- och inläggningsexperiment med olika kryddor.
Och svampplockningen då? Den ska vi inte ens tala om. Jag är plågsamt medveten om att jag ännu inte har hittat mina egna hemliga svampställen på ön.
Hösten och dess färger
Så här ser syltmanin ut i praktiken
När jag flyttade till Korpo för knappt tre år sedan tänkte jag ofta på hur den här ön skulle lära mig något väsentligt om livet. Jag tänkte kanske inte medvetet att jag ville dra ner på tempot, utan genom att flytta ut i skärgården ville jag uppleva hela årscykeln som jag hade förälskat mig i enbart genom somrarna. Jag hade bara fått glimtar av myntets andra sida: korta helgbesök eller högst en vecka i skärgården under vintersäsongen.
I min romantiserade bild av vinterbesöken hade jag glömt att jag alltid varit på semester när jag besökt skärgården. Under semesterdagarna fanns det inga arbetsdagar, ingen tvätt och ingen dammsugning.
Men vilka är då de väsentliga sakerna jag vill lära mig av den här ön och dess gemenskap? En av dem är att brådskan sitter mellan mina egna öron, också när jag bodde i stan. Det har varit ofattbart svårt att lära sig bort vanan att göra saker på ett visst sätt (och i ett visst tempo), en vana som krupit in i ryggraden. Ännu efter tre år här försöker jag lära mig att hitta ett långsammare tempo under hösten, något som följer samma rytm som färgerna som skiftar i träden.
Kaffepaus i trädgården – höstmys när det är som bäst
Äppelskörden har varit enorm i år
Jag har märkt att det är just här, om någonstans, som det finns en möjlighet att forma sitt liv precis som man vill ha det. I den vanliga vardagen kan man väva in sådant som bara är möjligt på en ö: morgonkaffe på bryggan medan höstens havsdimma svävar över vattnet eller ett dagligt kvällsdopp som en del av rutinerna. Och just här ligger magin i att bo på en ö, om man bara lyckas ta vara på den: en nypa av den magi man upplevt på semestern, mitt i vardagens jäkt.
Välkommen att ta del av månatliga tankar om livet i Korpo, året runt! Bloggen har legat lite på is ett tag, men nu vaknar den till liv igen med berättelser om mina erfarenheter och upptäckter på ön, mina små missöden och funderingar samt texter av andra korpobor. Vi hoppas att allt fler ska hitta hit när vi gläntar på dörren till vardagen och följer årets växlingar – kanske för att stanna permanent.
