Text & foto: Aar\u00f3n Blanco Tejedor<\/p>\n\n\n\n
Efter en kort stund av m\u00f6rker och tystnad t\u00e4nds lamporna och lyser upp scenen samtidigt som rid\u00e5erna b\u00f6rjar \u00f6ppnas och avsl\u00f6jar rekvisitan f\u00f6r den f\u00f6rsta scenen. N\u00e4r sk\u00e5despelaren g\u00e5r in p\u00e5 scenen och bryter tystnaden b\u00f6rjar allt.<\/p>\n\n\n\n
[mailpoet_form id=”1″]<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r mig \u00e4r det n\u00e5got mycket speciellt med den d\u00e4r sp\u00e4nningsfyllda pausen – k\u00e4nslan av att vara sekunder ifr\u00e5n att dras in i en serie ber\u00e4ttelser som utspelar sig framf\u00f6r ens \u00f6gon, att dela upplevelsen med publiken och veta att de ocks\u00e5 kommer att bli f\u00e4ngslade av f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 scenen.<\/p>\n\n\n\n
Det var denna k\u00e4rlek till teatern som fick mig att g\u00e5 med i tv\u00e5 olika teatergrupper i tv\u00e5 olika st\u00e4der d\u00e4r jag bodde i olika skeden av mitt liv. Jag minns nervositeten innan en pj\u00e4s b\u00f6rjar, men s\u00e5 snart ljuset t\u00e4nds gl\u00f6mmer man helt v\u00e4rlden utanf\u00f6r och g\u00e5r upp i gestaltningen av den karakt\u00e4r man har byggt upp under m\u00e5nga m\u00e5nader.<\/p>\n\n\n\n